Hej
alla skrivande på Skrivboken.nu!

Jag utbildade mig till dramapedagog på 70-talet, har sedan dess arbetat som
regissör, dramatiker, skådespelare och pedagog med drama, psykodrama och teater
i alla dess former – jag har gjort opera, barnteater, komedi, absurd fars,
Dagerman, Tjechov… etc.

Sedan 2007 är jag verksam
som konstnärlig ledare för drama & teaterverksamhet med personal inom vård och omsorg i Norrköpings kommun, PUFF.

Skrivandet har blivit allt
viktigare, gick två år på heltidsskrivarkurs och utbildade mig till skrivarpedagog.

Under 2011 har jag romandebuterat
med Fågel Fenix, utgiven på eget förlag.
Jag gillar att skriva dialog,
vill gärna ha med det poetiska men tänker på framåtrörelsen. Kanske är det mitt
särmärke, det får andra bedöma.

2012 innebär en ännu större satsning
på skrivandet med verksamhet som bl a skrivarcoach och spökskrivare.

Jag
dansar gärna tango när tillfälle ges.

Visst är det fantastiskt när
inspirationen flödar och texten sprutar fram i kaskader? Man lägger nöjt undan
texten och känner sig som ett riktigt proffs! Nästa dag är texten inte alls
lika bra, man har börjat få lite distans. Nu är det dags att börja bearbeta
texten – vad står det här egentligen?

Skrivandet är ett hantverk, precis
som teatern, som det går att lära sig. Talang och fallenhet spelar naturligtvis
in men så är det ju med allt. Hantverket innebär att lära sig att göra något
som kommunicerar med läsaren/publiken.
Om inte publiken fattar vad pjäsen handlar om känner de sig dumma – och blir
till slut en arg publik. En text kanske inte provocerar lika mycket som en
teaterföreställning – följden blir bara att läsaren slutar läsa texten.

Att lära sig att ta kritik är
alltså viktigt för att jag ska förstå vad jag faktiskt har skrivit. Men det är också viktigt att förstå att
alla läsare är unika, alla kommer med sina personliga åsikter om texten. Det är
först när jag får höra samma sak upprepade gånger som det verkligen är dags att
lystra.

Jag hoppas att jag kan tillföra
något till alla Skrivbokenskrivare.